torsdag 14 mars 2013

Åter till St Göran.

 En lite bisarr känsla, att kliva in genom entré på sin gamla skola som aldrig ekat så tyst som nu... Fick en liten chock när jag i slutet på förra veckan fick reda på att S:t Görans gymnasium, som jag gick ut 2004, har lagts ner och planeras byggas om till studentbostäder... Men det va redan 2008 som sista klassen gick ut, och sen dess har det stått tomt... Jag förstår inte hur jag kunde ha missat detta, jag menar visst jag har aldrig haft någon tanke att återkomma, men man har ju ändå spenderat några år av sitt liv där. Inte för att jag minns att jag la särskilt mkt tid på att plugga och gå på lektioner. Men jag fick många stunder av skratt och allmänt flum med ett gäng härliga människor. Det va t ex där jag hittade Susanne som än idag är en av mina närmsta vänner. ^^



 Det kändes riktigt spökligt att gå här. Här t ex spenderades en hel del tid mellan lektionerna, mycket flum och tokigheter som setts av dessa väggar. På den tiden stod det fullt med skåp här också, med dessa har plockats bort... Dock finns det slitna twister-spelet kvar som sattes upp av elever någon gång under våra år.



 Lösa möbler och saker va bortplockat på de flesta ställen, men det va inte totalrensat utan det kändes som lite halvdant rensat i väntan på rivning eller ombyggnad. Vi försökte minnas vilken sal som va vilken, denna sal hade vi t ex nog en del lektioner i, det va iaf "vår" våning.


Räckena i trapphuset har börjat rosta sönder, man märker att det inte är någon som underhållit byggnaden på fem år... Det bara står här och förfaller... Dock  har det hänt lite här då det har använts för en hel del filminspelningar. När vi va där va det t ex några tjejer som höll på och förberedde ett rum just för detta. Och i slutet av året ska det förhoppningsvis påbörjas att ge byggnaden nytt liv i form av studentlägenheter.



 Poängen att vi va här, vi gick ju Estetisk linje bild och form. Vi hade ett projekt i andra klass, om jag inte minns fel, då vi skulle göra stora tavlor som skulle sättas upp i byggnaden och sitta där. Min tavla och Susannes tavla sattes upp mitt emot varandra i trapphuset och där skulle de få sitta så länge de sitter. Under 2011 köptes byggnaden av Svenska Bostäder, den förra bovärden hade plockat bort de mesta av möblerna och tavlorna och ställt ner i källaren. Och där står de nu...
Jag chansade och mejlade Svenska Bostäder och frågade om tavlorna, snabbt fick jag ett svar av en trevlig man som lät oss ta en promenad i byggnaden för att leta upp våra tavlor.



Tio år senare så har den nu fått komma hem.
Jag va lite lat under gymnasiet. Jag skolkade mycket och la inte alltid så mkt hjärta i mina arbeten som jag skulle. Går man en konstlinje så vill man ju gärna ha nåt verk man kan spara som minne. Nåt vill man ju åstadkomma. Denna tavla är väl det. Jag har högvis med skisser, blyertschteckningar, och halvfärdiga tavlor. Det va inte mycket som blev klart och som jag la ner min själ i så mkt som denna tavla.
Tja jag är aldrig riktigt nöjd med saker jag målar eller ritar, jag menar jag är bättre på andra hantverk än detta. Men jag är inte någon mästerkonstnär, detta är en målning från gymnasiet, och för att vara det så älskar jag den.




Denna tavla kan man säga representerar då de åren man fann sig själv, man fann vänner, man kunde börja om på nytt bland nya människor. Bland människor som inte kände mig som den blyga tjejer med konstiga kläder och nitar, utan som accepterade en som man var och gav mig chansen att vara den jag är också.


Det va så gulligt, bovärden som hjälpte oss och släppte in oss i byggnaden, när vi hade hittat våra tavlor så gick han och rotade i ett rum som va fullt med kartonger glas och diverse prylar huller om buller. Och där rotade han fram två glasljusstakar som han gav till mig och Susanne en varsin. Den kunde vi skriva S:t Göran på eller nåt och ha som minne tyckte han. Så gulligt. ^^ Så i den tänder jag idag ett ljus för skolan, för den tiden, för de lärare man tyckte om och för mina gamla klasskamrater. ^^



Inga kommentarer: